har hoppat vidare

till wordpress. finns nu på: http://erikeskelin.wordpress.com

fndagen anno 198x

den här filmen visades på FNdagen när jag var liten, tillsammans med en till som jag inte lyckats hitta. aldrig har en enda dag rubbat min sömn så mycket som denna. den här filmen spelades om och om igen i mitt, kanske 6-8 åriga, huvud. till och med idag så känner jag obehag bara av att tänka på den, dock gav inte tittandet samma känsla. tror mer att det är skräcken att bli lika rädd som då som upprör. måste tillägga att jag trodde i flera veckor efter att vi låg på gränsen till kärnvapenkrig och att detta skulle hända oss i sverige.

bd forever

i fredags visade svt dokumentärfilmen "broder daniel forever". efter att ha sett denna så insåg jag hur mycket deras musik betytt för mig, utan att jag riktigt vetat om det.

det var nog 96 eller 97 som jag för första gången hörde broder daniel hemma hos en kompis. innan dess var bob hund som var bandet med stort b. direkt fick jag en känsla av att detta var något nytt och speciellt som jag inte upplevt innan, bob hund var (är) ju ett band som känns väldigt snällt och mer mysigt, medans broder daniel var betydligt mörkare och (för mig) mer realistiska (inte lika "poetiska" texter som bob hund). sedan så tog de upp det jobbiga i vardagen, något som jag och mina vänner under denna tiden ofta upplevde. detta var ju på den tiden när man som kille (och under 18år) var otroligt utsatt och retad om man tex bar "axelremsväskor" (som alla har nuförtiden). och lade man till lite mer poppiga attribut blev det ännu värre. det var ofta som vi fick frågor (ja, kanske mer påståenden) om vi var homosexuella (som tydligen då kanske gett dem en anledning att hoppa på oss eller/och reta oss mer) eller bara idioter. vi spenderade våra pengar och vår tid sittandes och fika och fantisera upp hur vårat liv skulle bli när vi kunde lämna borlänge bakom oss, vilket nu i efterhand vi alla lyckades med på diverse olika sätt. för att koppla tillbaka detta till broder daniel så fick de oss att känna att vi hade ett sammanhang, vi kunde vara del i något utan att ens behöva göra något för det. vi fick en mental fristad i de arga riffen och de sorgliga, men korrekta, texterna. för med ett litet tinitus efter att på bussen till skolan ha lyssnat på border daniel i högsta volym på min walkman så kändes inte skolan lika jobbig eller dagarna lika långa. nu var det ju inte enbart detta band som jag tyckte om eller kände igen mig i, utan de som tog det till sin spets.
texterna som bd sjöng och vi försökte sjunga med till var så otroligt fina och träffande, även om de i efterhand kan känns lite cheesy så berör de mig fortfarande. rader som "happy people never fantasize" och "oh this town, kills you when you are young" sitter alltid kvar i mig och jag hoppas att jag blir lika rörd av dem när jag tittar tillbaka på min ungdom när jag är 50.
nu i efterhand så kan det vara rörande, men också otorligt jobbigt att lyssna på låtar som "abc 123", "underground" och den första låten jag hörde med bd "son of s:t jacobs". dock kan det i efterhand ge en sådan glädje att veta att man vill dansa loss till samma musik som då, fast nu vet man att den där perioden av livet är över. å andra sidan så fortsätter ju livet på nästan samma sätt, bara att de där personerna säger andra saker om andra saker man gör. vilket resulterar i samma tankar nu som då.

iaf så var filmen värd att se, det kändes som att berättade saker som man undrat och förklarade varför bandet var som de var. det var en hel del bilder från avskedskonserten på way out west 2008, som vi gick från då låtvalet inte var det bästa i första delen av konserten och vi var skittrötta, men efter att ha sett filmen hade jag gärna stannat hela kvällen ut. att sångaren, henrik berggren, går ut helt själv och spelar "no time for us" på enbart gitarr gör mig, nu när jag sitter med låten i hörlurarna, nästan lika rörd som alla unga fans längst fram på spelningen.

nej nu måste jag ta lite mer kaffe och en morot och jobba på min portfolio.
stavfel, konstig meningsbyggnade och gramatiska missar är alla gjorda med flit.

var cirka ett år sedan jag fann sigur rós och nu kan jag inte släppa dem.



bjuder på ett smakprov från deras film "heima" som har några år på nacken, men som vi skall försöka visa i höst på folkets bio här i visby.

förhoppningsvis skall jag uppdatera oftare i framtiden, men det har kommit så mycket mellan mig och bloggen.

koltrast vid botaniska

på fredag har vi slututställning, tankarna på detta går upp och ner hela tiden. kommer iaf ställa ut min senaste film, endel grafiska tryck, tre fotografier (som jag visat här tidigare iår) och min tavla med dalahästarna. och kanske en teckning om den får plats. nu när jag tänker tillbaka har det varit en otroligt lång resa detta året, från noll i augusti och hit där jag är nu. och med ett år till så tror jag det kommer gå ett steg till, skulle vara hur kul som helst om det gjorde det iaf.

nu sitter jag och tar en sen kaffe och lyssnar på musik medans hanna sammanställer det sista kyrkfönsteret. återkommer vid annat tillfälle

vår vid kusten

vi var ute och gick i solen idag. på vår promenad längs kusten hann vi med att se 2 fiskmåsar som parade sig (samt spelet innan), en fisktärna som dök och fångade en fisk bara 15 meter ifrån oss och spelande ejdrar.  men sist och faktiskt också minst var årets första ladusvala, jag blev helt uppspelt och på ett ännu gladare humör.

seriemani

igår såg vi det senaste lost och jag kan inte låta bli att bara bli mer och mer imponerad. när det kommer till serier som skall vara spännande så är denna i en klass för sig. och jag hoppas på att de rör till det ännu mer för oss, så det blir ännu bättre och mer spännande. men igår gick serien ett steg längre in i mitt hjärta, när hurley skall analysera miles problem kring sin far. han resonerade ungefär såhär:
"In "Empire", Luke found out Vader was his father, but instead of putting away his lightsaber and talking about it, he overreacted and got his hand cut off. I mean, they worked it out eventually, but at what cost? Another Death Star was destroyed, Boba Fett got eaten by the Sarlacc, and we got the Ewoks. It all could've been avoided if they just, you know, communicated. And let's face it, the Ewoks sucked, dude."

annars har vi nästan sett hela six feet under nu. och det är också en ruskigt bra serie, nog min favorit när det kommer till dramaserier. vet inte vad jag skall skriva om den riktigt förutom att alla borde se den med.

nu till något helt annat. piratebay-killarna blev dömda i tingsrätten...vad skall nu hända...kanske man kan börja åtala folk hit och dit för att någon tar deras skapelse och gör något kriminellt med den. om jag skjuter ihäl någon, kan vapentillverkaren då åtalas? verkar som det iaf.
sedan är det ganska patetiskt att se horace engdal och en bunt författare (alla över 50) gå en stödmarch för åklagarna i rättegången. de menar att de förlorat så mycket pengar på olaglig fildelning. en vettig reaktion på det måste ju vara: "VA?! deras verk måste ju varit inne och populära innan ens internet fanns?!" för om man kollar på wikipedia om horace verk så utkom de mellan 1986-1996 och verkar behandla litteratuvetenskap. något som är hett eftertraktat på piratebay och liknande sidor.

och nu har ipred kommit, alltså har vi mer eller mindre erkänt företagens makt över de lilla obetydliga människan och dess kulturella intressen. om man slår ihop detta med fra-lagen så har vi en bild av sverige som inte ens ddr och nord korea skulle kunna leva upp till. alltså har staten rätt att läsa dina email och företag rätt till att se vilken kultur du vill konsumera över nätet. ganska ironiskt att dessa två lagar har kommit när vi bla har s.k liberala vindar i toppen.

jag tycker att ipred och dommen mot piratebay är ett hot mot den kulturella konsumtionen i samhället. om vi tar gotland som exempel har vi ett väldigt begränsat utbud på filmer (som vi på folkets bio försöker ändra på) och det är inte bara på bio, utan också på vårat hyrställe (som har hälften så många filmer som i borlänge och ingen hylla för filmer i min smak). vad finns det då för val? jo att antingen beställa allt man vill se från någon affär på nätet eller ladda ner det. jag tycker att det är väldigt diskriminerande att jag (bara för jag inte gillar s.k mainstream filmer ála american pie och dyl) skall få betala mer för att kunna ta del av det jag vill se. alla bolagens s.k nätlösningar känns passé och ganska ointressanta, jag vill inte bara kunna se min film på datorn, jag vill ha 5.1 ljus och kunna se den i soffan på min tv. då blir ju valet ganska självklart för mig, jag får lov att gå den olagliga vägen om jag vill kunna konsumera den kultur jag tycker om och trivs med.
poängen jag vill göra är att som det ser ut nu, kommer alla få lov att gilla samma saker, annars måste de vara kriminella och ha en massa giriga bolag (som hellre går utan vinst och jagar folk än tjänar lite mindre på sina verk och gör dem mer lätttillgängliga för folk och kanske billigare) eller vara väldigt rik och med dagens finnanskris så finns det nog inte så många val.

jag vet inte vad ni tycker, men jag tycker att alla borde ha samma tillgång till kultur. jag tror att utan solidaritet går människan under.