har börjat få iordning på min lilla ateljéplats och har pyntat med lite inspirerande bilder (och mina egna i vänta på att jag skall fixera dem)

just nu så känns det som detta år kommer få mig att utvecklas enormt, bara att jag vågar/kan måla grunderna i kroki redan visar bara en liten del av potentialen som skolan har.
igår såg vi "barnhemmet" till våran "gemensamma förtjusning". även fast den var läskig så var den otroligt fin, på samma sätt som "pans labyrint". genom att sätta barn i fokus så blir det alltid lite otäckt, då man aldrig riktigt vet vad som kommer hända. det är kanske är bristen på barnslighet och fantasi dessa spansktalande regissörer gör uppror mot. då de båda sätter lekfullheten och sagan i fokus. i slutändan blir de båda filmerna lika rörande, sådär så man får rysningar och små tårar i ögonen. bilden nedan får lite av dessa känslor att komma tillbaka och jag njuter av dessa fullt ut...
4 comments:
Hej min svärson.
Hoppas du verkligen är stolt över dig själv som vågar prova på något som är för dig helt okänt!
Det du ritat är ju kanonbra.
Likaså ditt sätt att skriva och berätta.
Du kommer att gå långt!
Kramar från en stolt svärmor.
Kul! Ser framemot vernisage i ga brandstationen :)
Kram Frugans moster
Du som aldrig ville rita när du var liten. det viktigaste du ritade var ju utanför pappret. fantasin var det inget fel på...
Det kanske är bra nu när du skall göra något från början. Det blir ju verkligen från början.
Hoppas det blir ett toppenår med massor av nya inspirationer till ett fortsatt bra liv!
Kramar
Hoppsan! Ja, det var en ren slump att jag hittade dig här. Din blogg. Vet inte om jag törs skriva men nu gör jag det och eftersom jag gör det så antar jag att jag vågar osv.
Fina bilder tycker jag!
Och Staffan är ju kalas, visst.
/din staflikamrat, Elina.
Post a Comment