igår var orden svåra att få fram. jag känner att jag inte kunde uttrycka och sätta fingret på mina känslor. men imorse när jag gick och handlade frukost så kom dem som en tsunami. kan börja med att jag får lov att omvärdera min "svenska filmer topp 3". jag är inte längre lika säker på att "den enfaldige mördaren" är den bästa svenska filmen jag sett. rent cinematografiskt finns det inget som kan möta sig med Tomas Alfredssons film "låt den rätte komma in". bara fotot var nog för att ge mig gåshud flera gånger. dock är historien en av de starkaste jag träffat på. jag vet bara en annan kärlekshistoria som rört mig lika mycket och det är mellan två cowboys i "brokeback mountain", fast jag grät inte lika mycket igår. men mina ögon fylldes av tårar fast jag visste hur det skulle sluta (då jag läst boken två gånger). vet inte vad mer jag skall säga...mer än att den var en fröjd för ögat och ens känslor.

ikväll skall jag dricka glögg och vi håller på att måla om en grej vi köpt till nya lägenheten. imorgon har vi medlemsmöte med folkets bio, skall bli kul att få höra vad som är på gång. nu skall jag dock diska lite, men först lite tankar kring musik...

...i år har det varit mycket musik, mer än vanligt. även då jag fastnat totalt i sigur rós så är det en 21-årig kille från england som kommer vara det jag minns mest. första gången jag hörde talas om lightspeed champion var på kulturnyheterna nån gång i januari eller februrari, sedan dess har skivan "falling off the lavender bridge" funnits med mig. tänkte bjuda på den bästa låten från skivan som är den nästan 10 minuter långa "midnight surprise" som avslutade hans spelning på way out west i somras.