söndag

nu är det söndag och jag skall, som jag lovat, lägga upp en massa bilder på saker jag gjort i skolan. eller på de saker som jag blivit något så när nöjd med och vågar visa upp.
först lite saker från kursen i måleri som vi har nu.



jag har funnit att jag tycker om att bara leka med färgen och låta det bli vad det blir. att stå och försöka få det att se ut som något jag tittar på tycker jag är riktigt tråkigt och väldigt väldigt jobbigt. får jag leka på mitt sätt och det får bli vad det blir, brukar jag kunna bli ganska nöjd faktiskt.



denna grej är mer kontrollerad och genomtänkt. dock var det målade/skrivna inte planerat i förväg, utan det hjälpte min ipod mig att hitta. var riktigt smidigt faktiskt.

innan det hade vi skulptur och vi skulle jobba i grupp och skapa en polariserad skulptur av något (vad vi ville) och hitta en plats för det någonstans i visby. jag och elina i min klass byggde en bok som invändigt är två bokhyllor. den blev ganska fin faktiskt.




hella saferides nya skiva spelas väldigt ofta i min ipod just nu. första låten som heter "i wonder who is like this one" handlar om att vi är som olika låtar:

People are like songs, it’s true
Some seem dull at first, but then they grow on you
Me, I’m like Can’t get you out of my head
Annoying at times, but I make you want to dance
But you are the only one I’ve met who’s God only knows
I liked you the first time I met you, and it grows, and grows, and grows.

detta har fått mig att fundera över vad jag skulle vara för låt. jag har nog hittat vilken låt jag själv tycker att jag är, men vad tycker andra? jag fick inspiration av hanna och hoppas därför gärna att ni som läser kanske har lust att skriva vad ni tycker passar in. om ni vill dvs, vore trevligt och se hur folk uppfattar mig genom musiken.

nu skall vi dricka te och titta på serier.
bara ett litet citat från hello saferide till innan jag går, jag tycker det är så underbart och rätt:
Don’t you get scared of the people now
who look you in the eye and smile at you now
Yes, they condemn you, but they won’t tell!
and that’s how it goes, my love.

det kommer från låten "arjeplog" som är så bra att jag får rysningar varje gång jag hör den.

men vaffan! nu blir jag arg på riktigt! skulle bara kolla lite på bioprogrammets hemsida innan jag slutar skriva och ser då att "låt den rätte komma in" visas i leksand och säter?!?! hur i helvete kan de visas där och inte här... jag blir inte riktigt klok på detta, får återkomma om detta senare.

nej, nu måste jag göra nått annat. hej.